Lilla snäckans första inlägg

Nu är det verkligen min tur.

Min tur att börja blogga. Har läst alla andras bloggar i flera år och nu provar jag på det själv.

En liten presentation kan ju vara på sin plats. En tjej i sina bästa år (läs: 30+), lagom tjock, positiv och glad. Men ojsan nu börjar det ju låta som en kontaktannons.

Vi börjar om: Jag började läsa andras bloggar när vi insåg att det där med att bara "skaffa" barn var lättare sagt än gjort. Vilken skön känsla det var att känna och läsa att man inte var ensam i detta svåra. Det fanns fler än vi som gick igenom samma himlastormande känslor när livet sviker.

Samtidigt var det skrämmande att läsa bloggarna, läsa om sprutor, nässprayer, äggplock, misslyckade fördök. Vi som inte ens hade fått det svart på vitt.

Vi sökte hjälp och tog blodprov, mannen lämnade sina prover, blev undersökta utan och innan och till slut kom så domen. Simmarna är få, ser konstiga ut och simmar inte som de ska.

Då föll vi. Tillsammans föll vi mot marken som öppnade sig, ett svart och otäckt hål som vi inte visste något om. Vi grät och höll varandras händer. Hårt, hårt där framför läkaren.

Mannen fick en remiss för att undersöka varför simmarna inte var som vanligt. Vi gick på läkarbesök där de sa att det kunde vara förstadiet till cancer i testiklarna. Nu räckte det verkligen! Mannen sa att det svindlade. Vi satt där på läkarens trånga rum och hjärtat gjorde om möjligt ännu mera ont.

Vi hade rätt till provrörsbefruktning sa han. Enligt honom skulle det kunna bli dags i december eller januari... och vi som ville börja med en gång, helst dagen efter, i mitten av augusti.

Vi ringde till vår läkare som bokade in oss på ett besök i september för mer information om hur man går vidare och fler tester.

Där är vi väl nu. Vännerna omkring oss. Dessa älskade vänner blir gravida och föder barn på barn. Dessa fantastiska, fina, mjuka, alldeles underbara små varelser som gör att mitt hjärta svämmar över. Bara en spark från en stor mage mot min hand kan få ögonen att tåras.

Tänk om jag aldrig får uppleva det själv.