Så kommer kollegan in på kontoret. Den kära kollegan som är den enda på jobbet som vet om min sorg och barnlöshet. Ser direkt på henne. "Hon är gravid". Och det stämmer mycket väl. Hon strålar och är riktigt glad. Jag kramar om henne och känner bara glädje. Ren och kär glädje för hennes och mannens skull och för det lilla livet i hennes mage. Känns så härligt att kunna känna så. Är stolt över mig själv och tycker det är roligt att kunna glädjas med andra som har det gott. Blir spännande och lite jobbigt (fast bara lite) att följa en graviditet på så nära håll. Vi pratar om allt. Förhoppningsvis kan vi följas åt en bit av vägen med varsin mage.
Hoppas, hoppas, hoppas, hoppas!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar